Bloggande, inget för mig!

När jag skulle börja blogga hade jag tusen idéer om vad jag skulle skriva om och hur jag skulle lägga upp det. Jag har aldrig läst någon annans blogg och jag har alltid förundrats över hur folk har tid att läsa bloggar och framför allt att skriva. Dock har jag ofta haft ett behov att skriva. Inte om väder och vind eller dikter och noveller utan bara att få skriva av mig om jag irriterar mig eller gläds över något. Inte för att skapa debatt utan bara för att få vräka ur mig mina känslor. För det ändamålet är inte en blogg det bästa forumet antar jag men jag kände ändå att jag ville prova att skriva. Någon som inspirerade mig var min underbara kollega Linda på jobbet som tyckte jag skulle börja blogga om jag gillade att skriva. Okey, tänkte jag men jag ville absolut inte skriva saker som: Idag har jag varit ute och joggat i det underbara vädret, eller: Sitter och myser i soffan med min man efter en romantisk middag! Usch och blää, vem har intresse av det?? Jag ville gärna ha något tema och gärna några rolig saker som kunde vara kul för någon läsare att följa. Eftersom det mesta i familjen kretsar kring fotboll så tänkte jag att det skulle vara ganska lätt att skriva om och ha som tema. Det skulle förstås inte intressera mina vänner speciellt mycket eftersom de inte är så sportintresserade, men då kunde man lägga in andra saker, som exempelvis Mitt lag eller veckans Röda kort.

Ja, mina tankar var många och mina idéer var superbra:-) men det här med att blogga är verkligen inte min grej. Jag hinner ju aldrig skriva något. Det finns ju ingen tid till det här. Hur gör alla bloggare egentligen?  MEN, jag ger inte upp i första taget! Jag kommer ha min lilla blogg som inte kommer uppdateras så ofta, men när jag känner att jag har tid så kommer det ett inlägg av något slag. Jag har den ju faktiskt för min egen skull och inte för någon annans, och jag vet, att när fotbollssäsongen drar igång på allvar och EM börjar närma sig, så finns det massor att skriva om bara tiden räcker till. Jag har ju semester i sommar!

Monsterkalas

I dag har det varit monsterkalas på Maskullen. Det har varit spökrum, skattjakt och  mycket bus.

Jag är inte den morsan som är speciellt duktig på att fixa kalas med teman eller andra roliga aktiviteter. Jag är nog ganska bekväm och vill helst inte ha besvär med sådant. Bekväm och lat! Ibland undrar jag hur vissa föräldrar orkar och hinner med men inser att det nog handlar om prioriteringar. Jag har mycket lättare att hitta på saker ute och packar gärna fikakorg, åker ut i skogen och grillar. Ett sånt kalas hade vi förra året men nu ville den lilla sonen ha ett monsterkalas inne. Jag sa först NEJ till kalas över huvudtaget men blev övertalad av fadern i huset. Jag fixar, sa han! Okey, tänkte jag. Det är ju bara det att det är lite svårt att sitta på ändan och låta han fixa det då och självklart var jag tvungen att lägga mig i. Men bara lite! Jag dekorerade rummet med spindelväv och spindlar, dödskallar och ljuslyktor, inhandlade monstermask och läskiga händer till mig själv men planering, dukning, tårta, skattkarta, godispåsar mm åtog sig min man. Om jag ska vara ärlig så var det ganska kul. Det var inte så jobbigt och det tog inte så lång tid! Kanske tyckte nån av gästerna att det var lite fånigt ibland men Emil var i allafall jättenöjd. Det är ju ändå därför man gör detta, trots att man kanske inte har någon lust. Glädjen i ens barns ögon är ju det som driver en och att få se och känna lyckan från dem är ju den bästa belöning för det man gör. Men jag vet, när frågan kommer nästa år kommer jag ändå att tycka att det blir lite jobbigt och besvärligt. Jag ÄR en bekväm och lat morsa, tyvärr!

MATCHENS LIRARE

Min första utnämning till Machens lirare går till två spelare som gett mycket av sitt liv för Karlskogas hockey. Det är Sam Hallam och Stefan Bengtsén! Vilket underbart jobb de har gjort för att få liv i Karlskoga och Nobelhallen. De har fått till ett härligt lag med härliga personligheter som bjudit på sig själva och på rolig hockey vilket medfört en familjär stämning på matcherna. Jag tror att många av oss i 40-45 års åldern har påminnts om hur det var i början av 80-talet.

Det har varit en lycka att få uppleva det som jag upplevde som ungdom. Med läktarna fulla och gamla och unga som skriker sig hesa vid heta kamper och mål. Som tonåring spenderade jag många roliga timmar i Nobelhallen. Det var mycket spanande efter killar förstås men även ett genuint intresse för hockeyn. Jag blev påmind om en sak när jag var på hemmamatchen mot Örebro och mötte Eija Feodorof, en mycket talangfull fotbollspelare som ung, numera en anlitad tränare på tillslag, som jag spelade ihop med i Rävåsen för hundra år sedan. Minnet var tydligt och vi satt på läktaren tillsammans med flera andra tjejer och spånade om att vi skulle starta ett tjejlag i hockey. Jag tror faktiskt att några kom ganska långt med det där men att det stöp på att vi fick så dåliga träningstider (om jag inte missminner mig helt)!

Ja, det var härliga tider då och det var härliga tider i vintras. Jag hoppas vi får uppleva dem igen nu när vi får ny sportchef och tränare eftersom Sam och Stefan väljer att gå vidare i livet. Jag önskar dem i alla fall Lycka till och tackar ödmjukast för det de har gjort. Tack också förstås till alla spelare i laget, utan er hade det ju inte blivit så roligt:-)

IFK Kumla vs Villastaden IF

Idag började dagen med ett födelsedagskalas för minstingen som fyllde 8 år. Spänningen var på topp när gästerna kom och födelsedagsbarnet ville genast ge sig i kast med presenterna. Till hans förtret fick han dock vänta då det skulle äta och frossas först. När vi väl kom till presentöppningen var det ett lyckligt barn som rev och slet i sina paket. Gästerna skickades sedan snabbt iväg då det stod en fotbollsmatch i Kumla på programmet. Adam skulle spela träningsmatch med Villastadens IF p98 mot IFK Kumla. Mysigt, tänkte jag att få sitta tillsammans med Petter för en gångs skull och titta på fotboll.

Det var första besöket på Kumlas idrottsanläggning och vi hade dragit med stolar och extrakläder som  vanligt (dåligt väder). Det visade sig vara en jättefin anläggning som hade läktare med tak! Konstgräs OCH läktare med tak! Vilken lyx!

Men vad händer? Jo, min käre make vill bara gå till laget ett tag och kolla om Adam behöver tejpa sin fot.
Okey! Gör du det, tänkte jag, fullt medveten om vad detta skulle innebära.

Matchen startade och för att göra ett kort referat så var det en jämn, hård och ganska dålig match men som bjöd på många mål. Grabbarna i Villastaden kämpade väl men kom inte riktigt upp i sin vanliga kapacitet och det var lite fult spel från båda sidor. Trots att Adam inte riktigt vill erkänna det:-).  Matchen slutade oavgjort, 4-4, vilket var fullt rättvist.

Strax innan slutsignalen hade Emil och jag gått in i cafeterian pga det kalla och regninga vädret och när matchen väl var slut kom min man. Konstigt att han inte skulle vara med på eftersnacket:-)

Det var en mycket trevlig match i Kumla och hemmalaget hade mycket folk på läktaren och, trots det ibland lite fula spelet, var det en god stämning och inga hårda ord. Jättefin anläggning och trevlig publik. Personalen i cafeterian skall också nämnas då de hade ett trevligt och glatt bemötande. Tack IFK Kumla! Hit kommer vi gärna fler gånger.

Välkommen!

Äntligen har matchen börjat och jag är igång. Adrenalinet pumpar och jag känner hur varje muskel skriker efter att få jobba. Med viss stelhet börjar jag mitt arbete och jag vet att jag måste producera. Ett gift som sakta, sakta sprider sig i kroppen och där varje cell snart skriker efter mer. Det blir troligtvis en stapplande början men mitt mål är att bli riktigt varm i kläderna. Vill ni följa mig på resan? Då hälsar jag er varmt välkomna till min blogg. Den kommer handla mycket om fotboll och hur det är att vara fotbollsfru, fotbollsmamma och fotbollsintresserad. Den kommer naturligtvis att handla om mycket annat också för det finns ju faktiskt annat i livet än fotboll, trots att det kan vara svårt att tro ibland.

Eftersom min blogg går i fotbollens tecken så kommer jag naturligtvis att dela ut röda kort och gula kort när det är befogat. Jag har även lite andra utnämningar på lur, och det kan bl a vara

Dagens filmning
Dagens räddning
Dagens offsidespelare

och naturligtvis Matchens lirare som jag hoppas kommer bli den jag får mest användning av.

Dessa utnämningar kommer inte bara ha med fotboll att göra utan det kommer mer vara händelser i vardagslivet som speglar detta. Så passa er där ute så ni inte blir offentligt utvisade;-)

Om ni vill hänga på så håll er uppdaterade på min blogg och kommentera gärna.

Love to you all!